1 Vilken lag gäller?
1.1. Vilken lag är tillämplig på makarnas egendom? Vilka kriterier/regler används för att fastställa tillämplig lag? Vilka internationella konventioner måste respekteras när det gäller vissa länder?
I Sverige finns det två olika juridiska ramverk som är tillämpliga när det gäller att bestämma vilken lag som är tillämplig på äktenskapliga egendom. Det första juridiska ramverket finns i förordning (1931:429), och grundas på konventionen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige som omfattar internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Förordningen reviderade genom en ändring till konventionen 2006 och har gällt sedan december 2008. Reglerna är tillämpliga när båda makarna är medborgare i en fördragsslutande stat när äktenskapet ingås och sedan tar hemvist i en fördragsslutande stat. Paret måste även behålla sin hemvist och sitt medborgarskap i en av staterna (2 a § ). Om makarna inte har avtalat annat är det lagen i den fördragsslutande stat där makarna tagit hemvist efter äktenskapets ingående som är tillämplig. Om paret senare under äktenskapet tar hemvist i en annan stat tar denna stat lag över efter att makarna varit bosatta däri minst två år. Om båda makarna är anknutna till det nya hemvistlandet genom medborgarskap eller det faktum att de tidigare under äktenskapet haft hemvist där, ändras den tillämpliga lagen omedelbart när de byter hemvist (3 a § ). Den andra förordningen ingår i Lag (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. Enligt 4 § ska om inte annat avtalats, lagen i den stat där makarna tog hemvist när de gift sig tillämpas på deras äktenskapliga egendom. Om båda makarna senare har tagit hemvist i en annan stat och varit bosatta där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag. Om makarna tar hemvist i en stat där båda är medborgare eller där båda tidigare under äktenskapet haft sin hemvist, tillämpas dock denna stats lag så snart de har tagit sin hemvist där. Om makarna inte kan anses ha hemvist i samma stat, är det lagen i den stat dit de närmast har anknytning som är tillämplig. En bedömning görs genom att väga omständigheterna i varje enskilt fall. Bestämmelserna i lag (1990:272) är tillämplig i fall som inte omfattas av det konventionsbaserade intra-nordiska ramverket. Enligt de två olika uppsättningarna lagar kan endast en stats lag vara tillämplig. En ändring av tillämplig lag är följaktligen retroaktivt tillämpligt.
1.2. Har makarna möjlighet att välja tillämplig lag? Om så är fallet, vilka principer gäller när det gäller detta val (t.ex. lagar som skall väljas, formella krav, retroaktivitet)?
Huvudregeln i enlighet med det intra-nordiska ramverket är parternas självbestämmanderätt. I enlighet med 3 § kan makarna avtala om att tillämpa a) lagen i en fördragsslutande stat där någon av dem hade hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks, eller b) lagen i den fördragsslutande stat där de båda senast samtidigt hade hemvist under äktenskapet. Parternas självbestämmanderätt är även en tillämplig norm i enlighet med det allmänt tillämpliga reglerna i lag (1990:272). Paret får som tillämplig lag välja lagen i en stat där någon av dem haft hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks(3 §). Makarnas lagvalsavtal är i enlighet med svensk lag formellt giltig när det har ingåtts skriftligen och undertecknats av båda makarna, vilket betyder att ett lagvalsavtal inte behöver registreras hos myndigheterna, bevittnas eller upprättas i någon specifik form. Genom lagvalsavtalet bestämmer makarna tillämpliga lag som kommer att avgöra alla väsentliga frågor rörande deras förmögenhetsförhållande under äktenskapet. Makarnas lagvalsavtal är retroaktivt giltigt.
