2 Finns det ett lagstadgat förmögenhetsförhållande för makarna och i så fall, vad erbjuder det?
2.1. Var god och beskriv de allmänna principerna: Vilka tillgångar är en del av makarnas giftorättsgods? Vilka tillgångar är en del av makarnas enskilda egendom?
Det allmänna regelsystemet för förmögenhetsförhållanden är systemet för giftorättsgemenskap. Detta regleras i Äktenskapsbalken (1987:230) (ÄktB). Varje make råder över sin egendom oavsett om egendomen förvärvats före eller under äktenskapet, och svarar för sina skulder till fordringsägare(ÄktB 1:3). Samtidigt har dock vardera maken giftorätt, vilket ger honom/henne ett anspråk på halva giftorättsgodset befintliga värde vid äktenskapets upplösning. Giftorätt är följaktligen inte samma sak som äganderätt. Allt som inte är enskild egendom är giftorättsgods (ÄktB 7:1). Egendom kan vara enskild på grund av ett äktenskapsförord eller på grund av ett villkor ställt av tredje man, till exempel ett villkor i ett testamente (ÄktB 7:2).
2.2. Finns det lagliga antaganden om fördelningen av tillgångarna?
Makarnas tillgångar är giftorättsgods om inte annat har föreskrivits.
2.3. Bör makarna upprätta en tillgångsförteckning? Om så är fallet, när och hur?
När en talan väckts för äktenskapsskillnad ska, i den omfattning det behövs, vardera makens tillgångar och skulder upptecknas som de var när talan väcktes. Om äktenskapet har upplösts genom den ena makens död, bör även då en förteckning över tillgångar och skulder göras. Om det är nödvändigt att få en bouppteckning gjord ska en bodelningsförrättare förordnas av domstolen (ÄktB kapitel 17). Det är viktigt att observera att i enlighet med svensk lag görs ingen uppteckning av makarnas egendom när äktenskapet ingås.
2.4. Vem ansvarar för att administrera tillgångarna? Vem har rätt att förfoga över tillgångarna? Kan en make avyttra/förvalta tillgångarna ensamt eller krävs samtycke av den andra maken (t.ex. i fall av avyttring av makarnas hem)? Vilken effekt har det saknade samtycke på giltigheten av en rättshandling och på rättsverkan gentemot mot en tredje part?
Vardera make råder fritt över sin egen egendom. Dock kan den andre makens samtycke krävas för överlåtelse av pratets gemensamma hem och bohag, liksom för överlåtelsen av fast egendom i allmänhet. Dessa inskränkningar specificeras i ÄktB 7:5 och innebär i princip att en makes samtycke kan krävas för att belåna, pantsätta, hyra ut och sälja egendomen oavsett om det är en makes giftorättsgods eller enskilda egendom. De rättsliga konsekvenserna för en överlåtelse som bryter mot dessa inskränkningar ÄktB 7:5 anges i ÄktB 7:8-9. Kortfattat kan det sägas att en rättshandling som genomförs i strid mot dessa inskränkningar är ogiltiga och som huvudregel återgår egendomen till originalägaren. Maken kan dock vända sig till allmän domstol och begära rätten att överlåta viss egendom utan den andra makens samtycke (ÄktB 7:8). Vidare, när en talan om äktenskapsskillnad väcks (den så kallade kritiska tidpunkten) inträder en redovisningsplikt för makarna gällande hur de förfar med tillgångar och skulder som ska ingå i bodelningen (ÄktB 9:2-3). För att skydda den ena makens rätt vid bodelning, kan domstolen på begäran förbjuda den andra maken att använda viss egendom, så kallad särskild förvaltning) (ÄktB 9:8), tills bodelningen har förrättats.
2.5. Är eventuella juridiska transaktioner som görs av en av makarna också bindande för den andre?
Rättshandlingar som utförs av ena maken är inte bindande för den andra maken. Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Gemensamt ansvar för skulder uppstår endast när båda makarna gemensamt har ådragit sig skulderna.
2.6. Vem är ansvarig för skulder som uppkommit under äktenskapet? Vilka tillgångar kan användas av kreditgivare för att tillgodose deras krav?
Makarna svarar endast för sina egna skulder oavsett om dessa skulder rör enskild egendom eller giftorättsgods. En makes egendom oavsett om det är giftorättsgods eller enskild egendom, kan användas för att betala hans/hennes skulder, eller för att betala båda makarnas skulder om de gemensamt har ådragit sig skulderna och därför är solidariskt ansvariga för dem.
