1 Vilken lag gäller?
1.1. Vilken lag är tillämplig på makarnas egendom? Vilka kriterier/regler används för att fastställa tillämplig lag? Vilka internationella konventioner måste respekteras när det gäller vissa länder?
För äktenskap som ingåtts före den 28 januari 2019, gäller belgisk nationell lag. Om makarna inte har valt den lag de skall lyda under, styrs makarnas egendom av den lag som gäller i den stat i vars som båda makarna efter att äktenskapet har ingåtts har valt som sin fasta hemvist. Om makarna inte har en gemensam hemvist i samma stat, är den tillämpliga lagen den som gäller i den stat där båda makarna var skrivna vid tiden för giftermålet. I övriga fall är den tillämpliga lagen den som gäller i den stat där äktenskapet ingicks (art. 51 i belgiska DIP-lagen – [Code de droit international privé = lagen om internationell privaträtt]). Det finns inga internationella konventioner som måste respekteras med hänsyn till några specifika länder.
Som ett resultat av antagandet av den europeiska förordningen (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016, gäller nya regler för att fastställa den lag som är tillämplig för alla äktenskap som ingåtts från den 29 januari 2019 och för äktenskap som ingåtts före datumet för trädandet i kraft av den lag som makarna har valt att lyda under och som är tillämplig för deras äktenskapsförhållande från den 29 januari 2019.
I frånvaro av val av lag, fastställer artikel 2 hierarkin för de anknytande faktorer vilka skall fastställa tillämplig lag, enligt följande.
- Makarnas första gemensamma ordinarie hemvist efter att äktenskapet har ingåtts.
- Om detta inte lyckas, makarnas gemensamma nationalitet vid den tid då äktenskapet ingås. Kriteriet kan inte användas när makarna har flera gemensamma nationaliteter.
- Om detta inte lyckas, skall den la som gäler i den stat som makarna tillsammans har den närmaste förbindelsen vid tiden då äktenskapet ingås.
Som ett undantag och under förutsättning att en av makarna efterfrågar detta, kan behörig rättslig myndighet besluta att lagen som gäller i en stat, annan än den som gäller för den första gemensamma hemvisten efter att äktenskapet har ingåtts, skall gälla (art. 22.3).
1.2. Har makarna möjlighet att välja tillämplig lag? Om så är fallet, vilka principer gäller när det gäller detta val (t.ex. lagar som skall väljas, formella krav, retroaktivitet)?
Före den 28 januari 2019 var makarna ansvariga för att välja tillämplig lag och kunde utse en av följande rättsliga system: (i) rätten i den stat på vars territorium de efter äktenskapets ingående inrättar sin första stadigvarande bosättning, (ii) rätten i den stat på vars territorium någon av dem, vid det tillfälle då valet görs, har sin stadigvarande bosättning eller (iii) rätten i den stat på i vilken någon av dem, vid det tillfälle då valet görs, är medborgare (art. 49 i DIP-lagen). Valet måste fastställas skriftligen, dateras och undertecknas av båda parter (art. 52, första stycket, slutet, i DIP-lagen). Som regel gäller att valet endast har framåtsyftande verkan, men makarna kan bestämma något annat (art. 50, andra stycket, i DIP-lagen).
Förordning (EU) 2016/1103 föreskriver möjligheten att välja lagen i en av staterna där åtminstone en av makarna är skriven eller den lag som gäller på den ordinarie orten vilken en av makarna är skriven på vid tiden för val av lag som är tillämplig för deras egendomsförhållande (art. 22). Detta val kan endast göras som ett giltigt val från den 29 januari 2019 inom ramen för ett äktenskapskontrakt eller ett avtal om valet av en tillämplig lag och i enlighet med de formella krav som fastställs i artikel 23. I Belgien måste valet av lag upprättas av notarien i form av en autentisk akt (art. 1392 i civilprocesslagen, hädanefter CC).
Slutligen kommer valet av lag som är tillämplig för egensdomsförhållanden för makarna under äktenskapet endast att vara giltig för framtiden såvida inte något annat överenskommits mellan makarna och utan fördom för tredje parts rättigheter.
